Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 48 —
trycket af något urblekt. Och denna öfvertro
är långt ifrån störst i den rena poesien och
sedan aftagande till den punkt, där poesien
öfvergår i verklighetsspråk. Det är tvärt om så, att
i klassisk poesi finnes denna öfvertro icke, och
i verklighetsspråket icke, men däremot i den
region som ligger däremellan, där bilden är till
hälften poetisk omskrifning och till hälften
verklighet. Det är förmodligen detta mellantillstånd
som Schelling afser, när han sätter myten
säåsom förmedlingen mellan verkligheten och den
ästetiska åskådningen. Den tyska filosofien på
hans tid är omisskänneligt mytisk, halfpoetisk,
i det att bilden för de filosofiska begreppen icke
hinner till att aflägga sin omklädnad af öfvertro.
Schiller har liksom Fichte och Schelling en
stark tendens till att pressa bilden till myt.
»Form» och »Stoff» blifva något midt. emellan
filosofiska termer och mytiska, icke bildliga,
personifikationer; formen blir verkligen, för att
använda Schillers egen bild, en slags Zeus som
ändar Saturni välde. Goethe däremot —
särskildt sådan som han framstår under sina sista
lefnadsår i samtalen med Eckermann — stod
märkvärdigt fri från det mytiska. Han kan
röra sig i samma uttryck som Schiller och
filosoferna, eller 1i teologiens termer, men i
hans mun äro dessa uttryck blott bild och
alldeles genomskinliga beteckningar för psykiska
processer eller dylikt. Hans element är den
helt och hållet poetiska bilden, som
represen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
