Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 55
dessa äro icke hela filosofien och icke den
viktigaste delen. En sådan fråga som den om
viljans frihet, tagen tillsammans med sina etiska
konsekvenser, hör exempelvis icke till denna
klass. Det torde icke finnas någon filosof af
rang, som icke håller så väl determinismen som
indeterminismen, i deras populära form och med
de biföreställningar de däri upptagit, för att vara
båda lika orimliga. Och äfven hos en modern
determinist som Stuart Mill och en anhängare af
exakt metod inom filosofien som han, visar sig
denna fråga ligga så djupt, att flertalet af hans
anhängare svårligen följt honom i hans
tankegång, hvarför äfven Mill själf uttryckligen
förklarar den populära determinismen, äfven sådan
den kan förekomma hos vetenskapsmän, vara en
aäsikt som icke alls sammanfaller med hans egen.
Detta antyder att spörsmålet är af mystisk natur.
Och vid afgörandet af frågor af denna art
spelar personens totala tillstånd liksom i det
enskilda lifvet en mycket viktig roll, och en viss
subjektivitet blir därvid rådande — med hvad
rätt är något, som det är af största vikt att
vinna klarhet i. I Fichte’s »Erste Einleitung
in die Wissenschaftslehre» förekomma några
yttranden i denna sak af intresse. Fichte
utvecklar här den tanken, att det är karakteren, som
fäller utslaget vid val af filosofi. Han kan med
dessa uttalanden tydligen icke mena, att där
icke skulle gifvas förnuftsgrunder för den idealism
han gör gällande (hela hans Wissenschaftslehre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
