Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 64 —
som stoltsera. Han försöker då att blanda ihop
ord, så att han kan få den sammansättning han
vill ha, tager t. ex. ordet: anspråkslöshet, ett
ännu starkare: ödmjukhet, och lägger det
samman med ordet stolthet, drifver dem alltså
tillbaka från deras första, misslyckade försök att
konstruera upp hans intuitionsbild, tvingar dem
att göra ett nytt försök, att tänka sig något som
är både ödmjukhet och stolthet. Han har nu
vändt dem rakt emot målet, men deras kraft,
hoc est deras erfarenhet, räcker måhända icke
till, eller de hafva möjligen inom sig verkligen
haft erfarenhet af ett dylikt själstillstånd som
åsyftas, men hafva icke förstått att det var
sådant, de kunna alltså icke göra sig en
föreställning om något som är båda delarna på en gång,
de stanna vid att icke se någonting, de förstå
icke alls och kalla det för en orimlighet och
parodox. Filosoferna hafva många gånger sett
människorna vända sig ryggen i förtrytelsen
öfver dylika, som man anser, oförnuftiga
motställningar; ty det är till stor del denna
operation af tvenne hvarandra motande uppfattningar,
hvilka utpeka en tredje som är enheten af dessa
båda, filosoferna begagnat sig af för att sätta
tanken i rörelse och drifva den att söka spår.
Emellertid — vår auktor står gent emot den
nämnda orimlighetsförklaringen, han söker
ytterligare efter något sätt att göra sig förstådd, han
vet att han ser något som de andra icke se, och
att han talar om ett och de tänka på ett annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
