Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— YRH —
icke i andra tiders spekulation och skönlitteratur
skulle kunna finna en mängd fint och riktigt
gjorda iakttagelser rörande vårt inre lif, hvilka
våra dagars empiriska forskning icke förstått att
tillägna sig och reda ut ur de felaktiga
uttydningar, af hvilka de ibland undanskymmas?
Vår tid är rädd för mystik, Icke i den
grad, att den får göras ansvarig för ett sådant
yttrande som Büchners, att hvad som icke är
allmänfattligt icke är värdt trycksvärtan, ty detta
yttrande faller af sig själf. Men vår tid har
drifvit anspråken på allmän begriplighet
betänkligt långt. Och det är ju, tänker man, ingen
fara med att gå för långt i en dygd. Men detta
är ingen dygd. En sådan fordran är ganska
förmäten. Den stora visdomen måste vara mystik,
och blir det, om hon är än så klart tänkt och
utsagd. Det är en väsentlig del af tidens lif,
som man vill hafva oss att stryka ut som om
det aldrig varit, eller som om det endast varit
något vi drömt och hvilket icke är värdt att akta
på, nämligen just det högsta som människor i
vår tid upplefva, det som de erfara i sina största
ögonblick. Allt detta, som då är till för dem
— det är mystik. Det är hemlighetsfullt äfven
för den som upplefver det, ty han har då varit
utom sin hvardagssfer. Det är hemlighetsfullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
