Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 49 —
Kyrkogården.
Det var en skön afton i augusti. Löfven
låg spegelklår, solrök skylde bergen, svalkan var
kommen.
Då kom Beerencreutz, öfversten med de
hvita moustascherna, kortväxt, kämpastark och
med killeleken i bakfickan, vandrande ned til
sjöstranclen och tog plats i en flatbottnad eka.
Med honom följde major Anders Fucks, hans
gamle vapenbroder, och den lille Ruster,
flöjt-spelaren, som varit trumslagare vid Varmlands
jägare och i många år följt öfversten som hans
vän och tjänare.
På sjöns andra strand ligger kyrkogården,
Svartsjö sockens ovårdade kyrkogård, glest
besatt med sneda, rasslande järnkors, tuf vig som
en aldrig plöjd äng, beväxt af starr och randigt
människogräs, som bli f vit ditsådt för at påminna
därom, att ingen människas lif är den andras
likt, utan skiftar som grasets blad. Där finnas
inga grusade gångar, inga skuggande träd utom
den stora linden på en gammal komministers
glömda graf. Stengärdesgården sluter sig, tvär
och hög, kring det arma feltet. Arm och
tröst-lös är kyrkogården, ful som en girigbuks ansikte,
vissnadt vid deras verop, hvilkas lycka han
stulit. Och dock äro de saliga, som hvila
där-inne, de, som sänkts i vigd jord under psalmljud
och böner. Acquilon, spelaren, han, som förra
Helene Lassen: Selma Lagerlöf. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
