Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 61 —
faar adgang til de udødeliges liv, saa har Selma
Lagerlöf ved sit kapitel om „döden, befriaren"
vundet det adgangstegn, hvormed hun kan komme
ind i de udødelige digteres række.
Jeg har oftere forsøgt at bevise, at hvor
høit Selma Lagerlöf end flyver, hun kommer
altid ned paa jorden til os igjen. Hendes
humoristiske slutningslinjer i Gösta Berlings saga
er maaske det bedste bevis, jeg har at
fremlægge :
„Men på tal om bin, låt mig berätta ännu
en gammal historia! Den lille Ruster, hvilken
som trumslagare gick i spetsen för svenska
arméen, då den i 1813 ryckte in i Tyskland, kunde
sedan aldrig tröttna af at berätta historier om
det underbara landet i södern. Människorna
där voro höga som kyrktorn, svalorna voro stora
som örnar, bina som gäss.
„Nå, men bikuporna då?"
„Bikuporna voro som vanliga bikupor."
„Hur kommo då bina in i dem?"
„,Ja, det fingo de sig om," sade den lille
Ruster.
Kära läsare, måste jag ej säge det samma?
Här hafva nu fantasins jättebin svärmat omkring
oss under år och dag, men hur de skola komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
