Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 68 —
at i smaabyer der trives netop smaalighed og
misundelse. Men Selma Lagerlöf fortæller om
sin lille by, at „de vackra rosorna i grannens
trädgård väckte ens stolthet nära nog som om
de stått i ens egen. Skede något, som var
små-aktigt eller simpelt, blygdes man, som om det
händt i ens egen familj, men öfver det allra
mindsta äfventyr, öfver en eldsvåda eller ett
torgslagsmål bröstade man sig och sade: Se
blott hvilket samhälle! Ske sådanne ting
annor-stades? Hvilken underbar stad!"
Og vi siger, ja, det var en underbar stad.
Men er nu ikke slige mennesker med
denslags øine elskværdige? Kunde vi ikke faa lyst
til at omfavne dem og takke dem, fordi de
snakker slig, stik modsat alle andre? Det er jo saa
nok af skarpe, ukjærlige tunger her i verden.
Men det vidunderlige er, at slige mennesker
som Selma Lagerlöf de beseirer de skarpe tunger
og faar os til at skamme os over, at vi ser slig,
som vi ser. Og vi begynder at tænke: Kanske
er det slig? Kanske hun har ret? Kanske
menneskene blir slige, naar man ser paa dem
slig? Kanske virkelig, de tre sluskene blev
betat af blomdoften? Kanske alligevel deres
klackar dundrade litet mindre?
Selma Lagerlöf præker aldrig moral. Siger
aldrig, at noget er rigtigt eller galt. Hun bare
„berättar", som det tørt og kjedeligt heder paa
svensk. Jeg synes næsten, det er en fornær-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
