Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 141 —
Saa mangen en gik det slig dernede i dette
skuffelsernes Jerusalem.
Uendelig gribende er ogsaa næste kapitel,
„Murar af guld och portar af brandt glass",
hvor en af de svenske kolonister straks han er
kommet over, blir syg og maa dø. Men først
vil han se disse mure af guld og disse porter
af brændt glas. Og de bærer ham rundt og
siger, at her er kirken, som er bygget over
Kristi grav, her er Pilatus’s palads, her er Kristi
lidelses vei, her er den rige mands hus, o. s. v.
Den syge stirrer med sine hede, længtende
øine. Er dette Guds hellige stad? Han ser
bare smuds og elendighed!
Men saa fører de ham udenfor murene.
„Här ser du ända ned till Döda hafvet och
Moabs berg", siger de til ham.
„Birger lyfte än en gång sina trötta ögon.
Han såg ned öfver den ödsliga, vilda
bergs-trakten öster om Jerusalem. Långt, långt i
fjärran glimmade en vattenspegel, och på andra
sidan om denna stodo berg, som strålade i
ly-sande blått, öfverdraget med guld. Det var så
vackert, lätt, genomskinligt och lysande, att man
ej kunde tro, att den syn man såg, horde jorden
till. Birger reste sig i hänförelse upp från
båren, han ville skynda mot den där fjärran
synen. Han gick några vacklande steg framåt,
därpå sjönk han ned vanmäktig."
Og vi siger: Ak — som et „fjärran syn"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
