- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
2

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



frände och förvisas af riket, på det han icke ma hafva tillfälle
sitt förgift att utspy» 4). Härmed afsågs närmast aflall till
katolicismen, såsom uttryckligen säges i Örebro stadga af 1617.
Genom senare förordningar utsträcktes stadgandet, så att det
gällde en hvar, som antog »någon annan, förbuden, villfarande
och kättersk kyrkotjänst» 2| Stadgandet gällde enligt äldre
förordningar äfven den af landets undersåtar, som lät uppfostra
sina barn i främmande lära3)-

Den, som upptänkte eller utspridde villfarande meningar
eller brukade »anstötliga ordasätt, Guds församling därmed att
b ek vmr a eller förarga», hade att sta till svars därför. Om han
efter skedd allvarlig förmaning icke rättade sig, skulle han efter
lao-a ransakning och dom räknas såsom en aflälhng, mista sitt
ämbete och förvisas riket4).

I 1663 års religions stadga heter det härom, att en hvar,
som söker »några nya och onödiga qusestiones antingen uti
muntligt lärande eller med skrifter utbreda och bringa på banen,
som någon villfarelse, skilsmål i religionen, irring uti samveten,
förakt af de här till dags uti vårt kära fäderneslands
församlingar så nytteligen brukade ceremonier eller ock misshällighet
uti gemyterna ibland Guds församlings ledamöter kunde
åstadkomma, skall efter föregången ransakning och öfvertygande
förfalla uti vår högsta onåd och blifva efter lag och laga
stadgar strängeligen och, om saken så beskaffad är, till själfva lifvet
bestraffad»5).

Den fara för landets lära, som låg däri, att svensk
ungdom kunde begifva sig till utländska bildningsanstalter och där
möjligen fatta tycke för främmande religionsmeningar, sökte
man förebygga. Redan Örebro stadga 1617 förbjöd svenska
ynglingar att besöka påfviska kollegier och förklarar den fäder,
förmyndare eller anförvant vara biltog och hafva förbrutit sitt
gods till nästa fränder, som sände sina barn och myndlingar
till sådana läroanstalter. Tillkomsten af ett sådant stadgande
hade naturligen sin grund i de politiska förhållandena under
denna tid. Man vände sig därmed mot Sigismunds katolska

b Jämf. ook ständernas fören. ang. rolig, i Upsala 1594 o. Söderköping
1595. 2) Rel:s plak. 1667 § 1. K. L. kap. I § 2. 3) Ständernas fören. 1594,
1595. 4) Kyrkolagen kap. I § 2. 5) Samma stadgande återfinnes i ett k. bref
till konsist. i Skara d. 28 febr. 1680. Se Wilskman, Svea rikes ecclesiastike
verk. I s. 164.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free