Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innehålles i Adolf Fredriks, återkommer med samma ord i
Gustaf III:s försäkran den 4 Mars 1772. I den nya
regeringsformen af sist nämnda år förklaras fortfarande enighet i
religionen och den rätta gudstjänsten vara den kraftigaste
grundvalen till ett lofligt, samdräktigt och varaktigt regemente,
hvar-före »alla ämbetsmän och undersåtar här i riket» skola blifva
vid Guds rena och klara ord, de allmänna symbola, Luthers
katekes och den oförändrade augsburgiska bekännelsen.
Kungörelsen af d. 27 Aug. 1741, som medgifver de
refor-merte religionsfrihet, har ingenting att meddela om huru de
många frågor, som stodo i sammanhang med religionsfriheten,
skulle ordnas. Denna brist föranledde, att man till en början
stod villrådig inför sådana spörsmål. Förfrågningar göras
därför från alla håll. Än är det k. m:t, som får besvara dem, än
riktas de till kansli kollegium, än åter ombedes Stockholms
konsistorium att upplysa om den praxis, som utbildat sig i
hufvud-staden. För att lära känna de reform ertes ställning i landet,
böra vi taga reda på, huru förhållandena ordnades under den
tid, som följde efter 1741x).
Här möter oss clå först frågan, om ämbetsförrättningar af
reformerta präster voro tillåtna, och i sammanhang därmed,
huruvida de reformerte skulle äga rätt att uppfostra sina barn i sin
lära. Utan tvifvel bör väl såväl det ena som det andra anses
vara en gifven följd af den förunnade religionsfriheten. Det
hindrar dock icke, att tvifvelsmål från det lutherska
prästerskapets sida understundom uttalades angående denna sak, om ock
ej några allvarliga invändningar däremot gjordes. Så yttrade
sig d:r Lars Benzelstierna2), att den de refonnerte beviljade
friheten ej sträckte sig längre, än att de ägde rätt att inkomma
!) Höga vederbörande hafva på sätt ocli vis själfva erkänt, att
förordningen i detta afscende var bristfällig och urskuldat sig därför. I en kansli
koll.-ii skrifv. i fråga om de reformerte och deras religionsfrihet af d. 19
Mars 1753 (se kons. akt. d. å. n:o 46) heter det nämligen, att som någon
författa. i afseende på religionsfriheten »näppeligen kan göras så allmän, att
den icke skulle mångfaldiga exceptioneiiunderkastas, har k. m:t funnit
tjänligast att vid hvart mål. som uppgifvct varder, särskildt kommer att
förord-jias>;. -) Teol. prof. i Upsala, 1759 biskop i Vesterås, f 1800.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
