- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
92

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den tillgång till ministerkapellen, som katolikerna i
huf-vudstaden liade i ocli för prästerliga förrättningar, till bevistande
af gudstjänst och till nattvardens åtnjutande, var något, som
deras trosförvanter i landsorten helt och hållet saknade. Yi
•hafva redan sett, huru ett försök 1742 gjordes att för dem
erhålla en viss frihet i religiöst afseencle, och huru det strandade
på Stockholms konsistorii invändningar. Ett liknande försök
ajordes några år därefter 1746 och med lika litet resultat.
Genom franske ambassadören Lanmary inlämnades nämligen till k.
m:t 1j en ansökan, undertecknad af »katolska arbetare vid
svenska fabriker och manufakturer». De antydde däri den »sorg
och bedröfvelse» de kände öfver att de saknade tillfälle att
bevista egen gudstjänst och åtnjuta saliglietsmedlen. Det hade
dock blifvit dem lofvadt, då de antogo anställning vid de
svenska fabrikerna, att de skulle erhålla fri religionsöfning. En
fabrikör Nils Wahlberg hade — såsom det ville synas på uppdrag
af manufakturkontoret — då han i Tyskland engagerade dessa
arbetare, skriftligen försäkrat dem, att vid riksdagen 1741 fri
religionsöfning blifvit af k. m:t och riksdagen beviljad katoliker
och reformerte. Förlitande sig härpå hade de försålt sin
egendom, lämnat fädernesland och vänner och anträdt den
mödosamma resan till Sverige. Dock hade de, sedan de ankommit
till landet, sett sig besvikna i hoppet om fri utöfning af sin
religion. De, som erhållit anställning i Stockholm, hade väl
tillfälle att besöka ministerkapellen. Dock voro äfven de därvid
beroende af sina ministrars beredvillighet att öppna sina hus
för en hop främmande personer. Dessutom kunde hända och
hade händt, att i ministerkapellen, antingen i brist på präst,
eller emedan ingen minister funnes, ingen gudstjänst hölls2).
I en ännu beklagligare belägenhet befunno sig emellertid de,
som liade sin verksamhet annorstädes såsom i Norrköping,
Nyköping, Kalmar, Göteborg, Alingsås och på andra orter. ’ »Detta
nödsakar oss», heter det, »att inför E. k. m:ts höga tron med
rinnande ögon i djupaste underdånighet bönfalla uti den fasta,
aller under dånigéte tillförsikt att blifva så mycket förr allernå-

1) 1). 10 Xov. d. å. -) Abbé Cognat, La Snede liberale devant 1’Europe,
25, påstår, att ifrågavarande arbetare endast tillåtits i sin egen kammare
vid stängda dörrar förrätta sin andakt, och att dem icke medgifvits att för
detta ändamål samlas eller besöka ministerkapellen, något som vederläggas,
af hvad arbetarne själfva anfört i sin böneskrift.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free