- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
150

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som hittills öfligt varit, att vigseln förrättas med de inom båda
kontrahenternas församlingar brukliga ceremonier, dock vid
särskilda tillfällen». Förbudet för lutherska undersåtar att bevista
främmande gudstjänster gällde fortfarande, »emedan ingen af
nyfikenhet att se andras bör försumma sin egen». För
öfver-trädelse häraf stadgades böter. De främmande ägde ej heller
rätt att låta andra än egna trosförvanter närvara vid deras
gudstjänst. — Uttryckligen förklaras, att livad här var
förord-nadt ej gällde judar, för hvilka k. m:t ämnade utfärda ett
sär-skildt handelsregiemente.

Innan vi redogöra för den förordning af 1782, hvarigenom
judarnas religiösa såväl som borgerliga förhållanden närmare
ordnades, lämna vi inledningsvis en kortfattad framställning af
de mosaiska trosbekännarnes i vårt land ställning före denna tid.
Hittills hade de ej ägt någon af lagen skyddad ställning. Enligt
en k. skrifvelse till öfverståthållaren af 1685 hade de ej ens
rätt att nedsätta sig i landet. Sagda år hade några judar
bosatt sig i Stockholm och öfvade där sin gudstjänst. De fingo
en tid bortåt hållas, men då det blef bekant, att ännu flere
ämnade „sig hit med hustrur och barn för att slå sig ned här,
förklarade konungen i den nämnda skrifvelsen, att inga judar
»såsom Kristi namns och församlings försmädare» skulle tillåtas
uppehålla sig i riket. Dem, som redan funnos i Stockholm, skulle
det åläggas att inom fjorton dagar lämna landet1). Då konungen
tyckte sig finna, att befallningen ej med tillräcklig
noggrannhet efterkoms, fick öfverståthållaren ånyo förstäncligande att,
enär konungen förnummit, att några judar ännu skulle
uppehålla sig i staden, beordra dem att »ofördröjligen packa sig
utur landet» 2).

Judarna voro, snart sagdt, likställda med hedningar. I
kyrkolagen påbjudes, att när »judar, turkar, morianer och
hedningar» inkomma i landet, skola de undervisas om den rätta
läran och befordras till dop och kristendom. Om någon, som
hade att vårda sig härom, gjorde sig skyldig till försummelse,

’) Anjou, anf. arb. s. 449. -) K. m:ts skrifv. till öfverståth. d. 29 Dec.

1G85 (Stiornman, Förordn. ang. Sveriges kommers, politi otc.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free