- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
166

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

att inberätta om ett par tyska studenter, som väckt någon oro.
Från Åbo omnämnes blott Schiefer, som nu återkommit från sitt
kringirrande i främmande land *). Stockholms konsistorium
slutligen inkom med en vidlyftig berättelse om de förhandlingar,
som därstädes förekommit med pietisterna, jämte redogörelse
för de åtgärder, som blifvit vidtagna. Dessutom anmärktes, att
man en tid bortåt ej förmärkt några sammankomster. Oombedt
bifogade konsistorium slutligen de förslag, det ansåg tjänliga till
förekommande af vidare oreda. Då det var den svenska
ungdomen förbjudet att besöka främmande misstänkta akademier,
så borde mycket mer de »främmande personer, som vid sådana
misstänkta akademier studerat hafva, afhållas att inkomma i
landet, och de, som redan här kunna finnas, förvisas till sina
orter tillbaka igen» 2). Konsistorium hade nämligen att klaga
öfver, att främlingarna och de af dem upprättade skolorna voro
»dem, som af Sveriges ungdom äfven så väl som främmande
informera kunde, icke till ringa men och hinder i deras lyckas
befrämjande», hvarförutom den rena läran stode i fara »för
sådana misstänkta personers skull, hvilka under ett
gudaktiglie-tens sken lätteligen de enfaldige förföra kunna». Yiclare borde
det vara föräldrar, som önskade lärare för sina barn, förbjudet
att själfva införskrifva sådana från utlandet, särskildt från
pietistiska, orter. Slutligen föreslog konsistorium, att k. m:t borde
låta utgå ett liknande edikt för Sverige, som 1694 blifvit
pu-bliceradt för de tyska provinserna, på det att detta svärmeri
så mycket bättre må kunna förekommas och hämmas»3).

Innan rådet ännu hunnit inberätta, hvilka mått och steg
det med anledning af den nämnda k. skrifvelsen vidtagit, var
konungen färdig med nya åtgärder mot pietismen. Han
tillställde kanslikollegium från sitt fältläger Pinsk en skrifvelse af
d. 26 Apr. 1706 med förbud mot kätterska och andra skadliga
böcker. Han har, säger han, med missnöje förnummit, att oak-

*) Om honom se Anjou, anf. arb. s. 559 f. En något fullständigare
skildring af honom finnes hos J. A. Cederberg, Några blad ur den finska
pie-tismens historia, ss. -10 il’. 2) Det är missuppfattning, när Lindgren, anf. arb.
s. 41, säger, att kons. föreslog, att den studerande ungdomen skulle förbjudas
att besöka misstänkta akademier, ocli om detta förbud öfverträddos, hindras
från befordran. Ett sådant förbud var öfverflödigt, då det redan förut var
föreskrifvet i konungens bref t. ärkebisk. den 27 Apr. 1705; kons.
förslag-gällde, som sagdt, främmande studenter, -1) Kons. skrifv. är af d. 22 Dec,
1705. Se kons. akt. d. å.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free