- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
238

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

staden spridda skrifter 1). Det ingick till k. m:t med en
skrif-velse2) i ämnet ock bifogade tvänne korta utdrag af Dippels
i lians förut nämnda 153 frågor försvarade villosatser, det ena
på latin, det andra på svenska. Det senare var affattadt al
kyrkoherde Lütkeman, det förra af Schröder, som hädanefter
visar sig som en afgjord motståndare mot Dippel och hans
anhängare. Konsistorium klagar i sin skrifvelse öfver att Dippels
meningar vunnit insteg hos en del obetänksamma och nyfikna
sinnen, och att hans skrifter, öfversatta på svenska,
kringspre-dos i staden 3). På detta konsistorii bref följde en kunglig
skrifvelse af d. 27 Juni 1728, ställd till samtliga hofrätter och
kollegier samt tiil de konsistorier, från livilka klagomål inkommit.
K. m:t ansåg betänkligt, förklaras häri, att låta ett allmänt
förbud utgå mot Dippels skrifter och de däri uttalade villfarelserna.
Dels föreskrefvo nämligen förut gällande förordningar, huru det
skulle förfaras med dem, som hysa, utsprida och förfäkta
biläror och villfarande meningar, dels lärde erfarenheten från äldre
och nyare tider, att allmänna och offentliga förbud mot vissa
kätterier och villfarelser, då dessa ännu varit okända för största
delen af församlingen, »fast ofta mera hindrat än befordrat det
därmed påsyftade hälsosamma ändamålet», enär villfarelsen
endast blifvit mera känd och på grund däraf hos den lättsinniga
och för nyheter benägna hopen uppväckt begärelse att med
desto större åtrå söka om sådana villfarelser närmare
underrättelse och lönligen fika efter de förbudna och dem förut
okunniga skrifter, därigenom de både själfva blifvit ifrån sanningen
föidedda och andra med sig förfört». Och enär Dippels skrifter
ej vunnit någon allmännare spridning, kunde det skadliga
ogräset på ett mindre uppseendeväckande sätt utrotas dels genom
undervisning å prästerskapets sida, dels genom vederbörande
ämbetsmäns noga iakttagande af religionsstadgarna. Prästerna
anbefalldes därföre att i offentliga predikningar och
kristen-domsförhör »idkeligen och grundligen drifva och styrka den
lärans sanning, som genom ofvanbemälta skrifter bestrides, och
då tillika med gudelig nit och all kristlig försiktighet ställa
sina åhörare för ögonen de ifrån samma himmelska sanning

!) Kons. prot. d. 28 Febr. 1728. *) Af d. 18 Mars. °) Liknande kla-

gomål öfver det dippelska svärmeriets tillväxt ingingo också från Karlskrona
ocli fran Lunds kons. Se riksr. Sparres yttrande i jrutit. revis. d. 4 Nov.
1728.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free