- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
244

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och 4 präster1). Kommissionens förhandlingar pågingo till d.
22 Maj 1731. Inför denna kommission blefvo en mängd
personer, omkring 100, inkallade dels såsom anklagade, dels såsom
vittnen. Bland de förra var naturligen Tollstadius den
förnämste. Här visade det sig, att dippelianismen ej hade att påräkna
något stöd från pietisternas sida. Tvärt om var det just de
senares hufvudmän i Stockholm vid denna tid nämligen v.
Walker och Österling 2), som jämte de förut nämnde prästmännen
Hellman och Volter uppträdde såsom Tollstadii förnämsta
vedersakare.

Visserligen förekommo under rannsakningens gång åtskilliga
graverande omständigheter mot Tollstadius, och åtskilliga
vittnen emot honom hördes. Desse senare voro dock af mindre
trovärdig beskaffenhet. Ty dels utgjordes de af Tollstadii
uppenbara personliga fiender, såsom de ofta nämnde
prästmännen, hvilka voro mest beställsamma att lämna åklagaren bevis
i händer och hvilkas vittnesmål dessutom voro så mycket mera
tvifvelaktiga, som de den ena gången intygade, hvad de den
andra togo tillbaka. Dels utgjordes de af sådana personer, som
knappast kunde anses kompetenta att bedöma de ofta hårfina
teologiska distinktioner, angående hvilka de hade att yttra sig.
Detta gaf också en af kommissionens ledamöter, som uttalade
sig för den anklagades frikännande, anledning att framkasta
den frågan, om icke Skeppsholms församling kunde uppväga
vittnesbörden af en myntdräng och en skohickare •— sådana vore
de förnämsta vittnen emot den anklagade3) — ne sutor ultra
erepidam, tillägger han.

Meningarna bland kommissionens ledamöter angående
Tollstadii brottslighet voro mycket delade. Två af de prästerliga
kommitterade4), hvilka afgåfvo gemensamt yttrande, anslöto sig
till konsistorii yrkande i dess skrifvelse af d. 13 Dec. 1728, atl

’) Medlemmarna voro: presidenten i Svea liofr. frili. Petter Sclief
fer. vicepresid. frih. Joh. Thegner. lagmannen Nils Adelstjerna, assessorn
Svea liofr. Nils Vester, assessorn i bergskoll. Joh. Bergenstjerna — teol. prof
Daniel Lundins, üfverhofpr. And. Kalsenius. kyrkoli. Mikael Hermonius sann
prosten o. kyrkoh. And. Båld. Ordförande o. viee ordf. voro Seheffer o
Thegner. 2) Auditor C. G. Österling, psalmförfattare, öfversättare och utgif
vare af pietistiska skrifter, se Ewert Vrangel, Frihetstidens odlingshistori;
s. 154. 3) Den förut omnämnde för olofliga sammankomster anklagade mynt
dr. Berg samt en skoflickare Forsman. ’■) Kalsenius o. Hermonius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free