Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stadgandet i konungaförsäkran, att ingen af »annan
religion» får antagas i något statens ämbete, upprepas. Därjämte
föreskrifves, att ingen skulle få anställning i något kollegium
eller vid någon rätt eller inträda i militärstaten, ej heller
be-gifva sig på utländsk resa, som ej företett antingen teologisk
fakultets eller vederbörande prästerskaps intyg om tillräcklig
insikt i trons grundartiklar1). Alldenstund de villfarande
styrkas i sina irriga meningar därigenom, att religionsmål länge få
ligga oafgjorda vid domstolarna, anbefalles justitiekanslern att
tillse, att sådana mål komma till skyndsamt afgörande. På det
att ingen måtte kunna förebära okunnighet om
religionsstadgar-nas innehåll, skulle de årligen uppläsas af predikstolarna på
böndagarna. Slutligen utlofvar k. m:t att draga försorg om att
en samling af alla religionsstadgar samt i detta mål utgångna
k. bref och förordningar skulle utkomma af trycket2).
Den utkomna förordningen var ett liårdt slag för den
dip-pelska rörelsens anhängare. Det dröjde ej heller länge,
förrän man fick tillfälle att i rätt vidsträckt omfattning göra bruk
af densamma både i Stockholm och i landsorten. Den förut
nämnde v. Strokirch hade i det s. k. Mummas hus på
Södermalm i hufvudstaden samlat kring sig åtskilliga af den nya lärans
anhängare, som utgjorde ett slags kommunistiskt brödraskap.
kirch bordo ådömas 14 dagars fängelse på vatten och bröd för sitt memorial.
- Just. dep:s pro t. d. 7 Okt. 1731. ’) Det sista stadgandet ang. utländsk
resa gällde oj blott studerande, utan oek andra t. ex. handtverkare. som i
främmande land sökte utbildning i sina yrken. Oss har i riksark. blifvit företedt
ett prästbevis, utfärdadt d. 12 Apr. 1712 för en bokbindaregosäll. som
ämnade resa utrikes för att förkofra sig i sin »profession». Det säges däri, att
han i sin kristendomskunskap är försvarlig »och intet besmittad med några
villfarande meningar uti våra kristliga trosartiklar eller lära», hvarföro han
till sitt lofliga förehafvande tillönskas nåd, lycka o. välsignelse af Gud den
allra högste. 2) Detta arbete anförtroddes sedermera åt sekreteraren vid k.
riksarkiv. A. A. von Stiernman och utkom några år därefter, 1714, samt
utgö-res af det förut omnämnda arbetet: Samling utaf åtskilliga tid efter annan
utkomna k. stadgar, bref o. förordningar ang. religionen. — Utgifvandet af
denna samling föranledde, att frågan om lämpligheten af konventikelplakatet
togs i förnyadt öfvervägande. K. m:t infordrade liofrätternas (vi hafva
åtminstone sett skrifv. till Åbo hofr.) yttrande, huruvida detta plakat borde
införlifvas med den utkommande samlingen. Detta tyckes häntyda på att
redan på denna tid sagda plakat ej strängt tillämpats. Till svar anförde
Åbo hofr., att den funne ändamålet med denna förordning vara »mycket
hälsosamt», hvarföro rätten förordade dess intagande i samlingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
