Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däraf taga skada» 1). — Yid följande riksdag 1771—1772 hade
prästeståndet att meddela konsistorierna den hugnesammä
underrättelsen, att det med »synnerlig förnöjelse fått erfara, huru
äf-ven i rikets residensstad de s. k. herrnhutiska villfarelser
märkligen förlorat sina anhängare och desse genom Guds nåd
blif-vit och synbart allt mer och mer blifva upplysta därom, att då
vi allena till vår rättfärdighet och salighet hafva att lita till
den korsfäste Frälsarens förtjänst och blodiga försoningsoffer,
är likväl denna för det fallna människosläktet af den
barm-hertige Guden öppnade salighetsvägen icke så beskaffad, att den
det minsta lämnar rum för köttslig säkerhet, utan tvärtom visar
ett oupplösligt band emellan den rättfärdigande och helgande
nåden» 2).
Om vi kasta en blick tillbaka på den strid, som fördes
mot herrnhutismen från prästerskapets sida, är det lätt att finna,
att denna aldrig blef så bitter, som den varit, då man haft att
bekämpa pietisterna. Prästerskapet hade väl, då herrnhutismen
först uppträdde i vårt land, låtit förvilla sig af de omilda
omdömen, som i utlandet fälldes om Zinzendorf och hans
anhängare. Att det var af tyska teologer man lät leda sig vid
bedömandet af denna rörelse, framgår bäst däraf, att de första
antiherrnhutiska skriftef, som i vårt land utgåfvos, voro just
tvenne öfversättningar af tyska arbeten. Yi hafva redan nämnt
prosten Beckmans öfversättning af Cyprians. »Yarning mot
indifferen-tismen». Denna åtföljdes kort därefter, 1749, af en annan, nämligen
Walchs af mag. Kumblseus öfversatta »Teologiska betänkande
om den herrnhutiska sekten». Men efter lugnare pröfning blef
prästernas omdöme om rörelsen ett för densamma mindre
ofördelaktigt.
Anledningen till det svenska prästerskapets mer försonliga
stämning mot herrnhutismen är uppenbar. Denna rörelse visade
aldrig i vårt land samma separatistiska karakter, som utmärkte pie-
iSkara kons. ber. d. 30 Jan. 1704, ensk. handl. n:o 20; E. Sundelin, anf arb.,
s. 129 not 2). Göteb. kons. meddelar 1771. att anmälan väl blifvit gjord om
herrnhutiska villfarelser i stiftet, men befunnits sakna grund och stödja sig
på blotta misstankar, hvarför man också ansett försiktigheten bjuda att
väcka så liten uppmärksamhet som möjligt på denna sak. (Kiksdågsber. fr.
Göteb. d. 28 Maj 1771, ståndets ensk. handl. 1771, 72, n:o 143). Pr. st:s
prot. d. 13 Maj 17G6. 2) Pr. st:s cirk. skrifv. t. kons:na bl. pr. st:s ensk.
handl. vid denna riksd. n:o 140.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
