- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
298

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi hafva reclan haft tillfälle se, att prästerskapet
önskade att så mycket som möjligt med stillatigande
förbigå den börjande rörelsen, på det att uppmärksamheten ej
skulle dragas till Svedenborg och hans andelära. Därföre
sökte man ock undvika och förhindra all polemik och
offentlig vederläggning af Svedenborgs drömmerier. Det är
tydligt, att man ansåg hans åsikter så fantastiska, hvilket man skref
på den åldrige mannens aftagande själsförmögenheters räkning,
att de ej voro värda någon vederläggning. Biskop Filenius
kunde därför i bref af d. 28 Dec. till den nämnde assessor
Aurell, i hvilket han tackar för de meddelanden, han förut
erhållit, försäkra, att det man genom de insända protokollen
förnummit om det som i saken förekommit i Göteborgs
konsistorium, »försatt herrar ledamöter af högv. ståndet i
förundran, som det är all medömkan värdt, att herr assessor
Svedenborg nu i flera år af sin höga ålder blifvit så godt som barn
på nytt och af en fördärfvad inbillningskraft så intagen, att han
numera ej skall tåla någon motsägelse och upplysning». Biskop
Lamberg hade i ecklesiastika deputationen erbjudit sig »att
hopsamla alla assessor Svedenborgs villfarelser och dem offentligen
förlägga i tryckta skrifter». Deputationen ansåg väl biskopens
»zéle och välmening ganska berömlig», men måste dock af flera
orsaker afstyrka denna’ åtgärd, ty »att med möjligaste stillhet
handtera villfarelser dämpar dem efter den redan fattade
princip snarare, än då man offentligen gör dem med refutationer
mer uppmärksamhet värda och blåser upp eld hos de förvillade.
Hans satser äro ock af den art, att de som mindre rediga och
förståndiga ej förtjäna allmän refutation». Dessutom ägde en
biskop mångfaldiga tillfällen vid visitationer och besök hos sitt
prästerskap »att visa oriktigheten eller rättare ridikulen och
dårskapen af sådana förbryllade sinnesfoster»1).

Denna ovillighet från prästerskapets sida att i skrift
bemöta Svedenborg ger sig äfven under en något senare tid till
känna. Biskop Forshenius i Skara meddelade 1777 samfundet
pro fide et christianismo »den obehagliga underrättelsen», att
svedenborgianismen börjat insmyga sig i hans stift. I
anledning däraf hade en lärd och nitisk prost företagit sig att
vederlägga Svedenborgs villfarelser och hade redan utarbetat »några

b Se eckl. dep:s pret. d. 3 Dec.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free