Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
nåder hafver förbudit något emot dessa orimligheter skrifva och
trycka». Justitiekanslern liar väl ej kännedom om ’att något
konungens förbud emanerat». Ej omöjligt synes emellertid, att
monarken på privat väg återtagit det åt konsistorium gifna
uppdraget, och att detta gifvit anledning till det af Forshenius
omnämnda ryktet r). Yisst är, att konungen ej långt därefter lät
den påbörjade rättegången af stanna. Vi hafva vid redogörelsen
för det religiösa alfallet vid denna tid omnämnt, att Gustaf III
1778 uppdrog åt justitiekanslern Liljestråle att företaga en
visi-tationsresa till åtskilliga stiftsstäder, bland andra Göteborg.
Här fann han, att »utom de tvenne lektorerna Beyer och Rosén
näppeligen någon sensé människa» låtit sig förföras af de
ifrågavarande villfarelserna, hvarförutom de nyssnämnde visade sig
böjda för att afstå från sina villosatser. Efter sin återkomst
föreslog han därför konungen »att låta denna galenskap falla af
sig själf». Vidare förordade han att låta den mot Beyer och
Rosén öppnade rättegången livila, hvilket allt konungen biföll.
Tydligen ville man dock ej, att detta skulle ske på officiell
väg. Justitiekanslern säger nämligen, att »ingen skriftlig
befallning begärde eller fick jag»2). Först 1778 hemställde hofrätten,
att målet måtte få »såsom förfallet anses och afskrifvas», en
hemställan, som rådet tillstyrkte och k. m:t s. å. biföll. De båda
anklagade drabbades sålunda ej af något annat straff än den
inskränkning i deras lärareverksamhet som blifvit en följd af
regeringens förbud för dem att befatta sig med teologisk
undervisning. — Innan målet på detta sätt nedlades, hade den ena
kämpen, Rosén, redan 1773 aflidit.
En annan härd för svedenborgianismen var Skara stift.
Redan 1763 hade i konsistorium ett religionsmål blifvit
hand-lagdt mot rektorn vid stiftsstadens läroverk P. K. Walilfélt, hvars
uttalade läror erinra om såväl Dippel som Svedenborg. Målet
slutade efter mångårig teol. polemik mellan honom och hans
angifvare därmed, att han såväl skriftligen som muntligen
inför konsistorium återkallade de anstötliga satser, han förut
förfäktat. I början af 1770-talet stod en pastorsadjunkt Sven
Schmidt tilltalad för svedenborgsk villfarelse, hvarjämte han 1
1) Bisk. Forshenii bref af d. 18 Sept. 1777, riksark.; just. kanslis svar
af d. 30 Sept. s. å. i just. kanslis registr. 2) Härom se just. kanslis
nyssnämnda skrifv. t. Forshenius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
