Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Lidner. Lefnadsteckning. Af Fredrik Sander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han föddes den 16 mars 1757[1] i Göteborg, der
fadern, Olof Liedner, var organist vid domkyrkan. Modern
hette Elisabeth Boethius och härstammade från den
såsom statsfånge namnkunnige prosten Jakob Boethius i
Mora, hvilken vid Carl den Tolftes för tidiga
myndighetsförklaring hållit en predikan öfver texten: »Ve det land,
hvars konung ett barn är.» Vid tre års ålder förlorade
Lidner sin fader; men modern blef efter några år
omgift med en inspektor vid ostindiska compagniet,
benämnd Aurell. Vid deras bröllop berättas den
sexårige Bengt hafva gjort sitt första rim för att trösta sig
deröfver, att han icke fick rum vid bröllopsbordet. Den
uppväxande gossen insattes tidigt i Göteborgs skola och
åtnjöt äfven enskild undervisning af en bland lärarne
derstädes, den såsom utmärkt predikant kände C. J. Brag.
Dock skall lärjungen hafva varit både trög och oläraktig
ända till sitt elfte år, då en lika hastig som besynnerlig
förändring inträffade. En dag, då han satt i skolkammaren
och läste, väckte han sin lärares uppmärksamhet
genom en hörbar knäppning i sitt hufvud: han kände en
skakning ifrån nedre delen af pannan bakåt hufvudskålen,
så att han i ögonblicket skrek till af smärta. Strax
derefter kunde han sin lexa och röjde allt sedan ett godt
minne och en snabb fattningsgåfva. Detta var alltså den
mycket omtalade »lidnerska knäppen», hvars verklighet
likväl icke tillräckligt bestyrkes deraf, att den, som
erfarit densamma, sjelf är sagesmannen. Men säkert är, att
han tämligen fort genomgick skolan och derefter äfven
gymnasium, samt att han redan under gymnasiitiden gjorde
sig känd för en gryende skaldeförmåga. Det är också
ganska troligt, att den förträfflige Brag, som sjelf var en
poetisk natur, haft inflytande på utvecklingen af sin
lärjunges vittra anlag.
Fjorton år gammal förlorade Lidner sin moder, en
förlust, hvilken han djupt kände och hvaröfver han bittert
sörjde. Under hela sitt lif höll han hennes minne heligt,
och i sina yppersta skaldestycken har han åt henne
inflätat de skönaste blommor. Då han gått ut i verlden
och irrade omkring såsom en flykting, ej sällan hjelplös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
