Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spastaras död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
»Kom, make, kom att se!-min sällhet är för stor!
»Min son! mitt enda barn! mig dina läppar röra;
»Min moders-arm får nu omfamna dig;
»Du lefver! är hos mig!
»Den Gud, som fört mig hit, skall än misskunda sig
»Och oss igenom lågor föra.»
Nu rusar offret ut - Det ljungar . . . hvilka dån!
»O du, som i ditt sköt de späda barn har slutit,
»Vid hvarje tår din mor i Saleins dälder gjutit,
»När med förtviflans rop: hvar är du? o min son!
»Hon sökte dig med öppna armar;
»Vid dessa tårar, Gud! (som hon .jag moder är)
»Son! frälsare! vid dem jag dig besvär,
»Att nu, att nu du dig förbarmar.
Viggarna lossas,
Skyarna krossas.
Blixt och afgrunds-töcknar sväfva,
Spastara har ej tid att bäfva;
Sitt barn, men faran ej ett moders-öga ser;
Det smälta grus i röda vågor brusar;
Hon genom hindrets stängsel rusar,
Till trappan hinner fram - nu ramlar trappan ner. . .
Der står hon! Gud! . . . Din vilja är min lag,
Din makt är oinskränkt; ett uselt stoft är jag.
Nog dina pilar krossa kunna;
Men månn’ det derför är, som du mitt slägte gjort?
Ja! jag är stoft . . . men tycker dock du bort
Så Ömsint mor en flygtig sällhet unna.
Förlåt . . . men ack! i detta Ögonblick,
Gud! jag förgäter mig ... då hennes tårar flyta,
Med dig - fast jag din himmel fick -
Jag ville icke känsla byta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
