Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Året 1783
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se der! från födseln blind en usling modfäld står:
Nu! genom gudars nåd från ögat hinnan går.
Han ser... hvad majestät! – ser moln med moln sig blanda,
Ser gräset vaggadt bli af vestanvädrens anda.
Der smyger bäcken fram, der störta strömmar ner:
Han har ej sinnen nog att känna hvad han ser.
Till ögat själen flyr. Villrådigt, stumt det vimlar
Från blomsterkrönta fält till stjernbeströdda himlar.
Än örnens vilda fart hans tjusta syn betar,
Än hafvets mulna gång till sig hans blickar drar;
I tusen föremål bestört han sig förvirrar:
Så du, min skaldemö! bland tidens storverk irrar.
Hvad? Skall jag sjunga först, hur i ett långsamt krig
En brutisk Washington för frihet väpnar sig?
Då egna bröders ok hans bröders axlar trycker,
»Han ur tyranners hand en blodig spira rycker,
Från himlen viggen tar,» – Monark! med bäfvan lär,
Att kärlek, ej förtryck, ditt väldes fästen är.
Dock, bör jag innan dess en dyrkad Gustaf prisa?
En Josefs guda-arm mot fanatismen visa?
Den späde hjeltens[1] lof, som manlig lager fick,
Då han ur moderns sköt i krigets faror gick?
Fullbordad födes den, som född till storverk blifver:
Det själens styrka är, som drift åt armen gifver.
Pompei var sjutton år, då han de parther slog:
Den tjena kan sin kung, är redan gammal nog.
De sår, som efter krig en ynglings mandom tyda,
Långt mer än silfversnö på sorglös hjessa pryda.
Han kände han var till, då han i vaggan låg,
Och efter lagern grät förr än han svärdet såg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
