Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Året 1783
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lägst i Tartarens djup min lyra stämmas bor!
Ack, att hon tolka skall det dygden tårfull bör!
Den eld, som bväser död, med blod vårt jordklot
färgar,
Ocb ocean, som vild i bistra stormar härjar,
Och tigern, hämdfull, lömsk, glupsk, rykande af blod,
Och pesten, och Vesuv, och åskans svafvelflod
Föröda ej så grymt, ej med den hunger rasa,
Som du, o fanatism! du jordens blygd och fasa!
Jag hisnar! hvilka mord! hvad svarta af grundsbrott!
Förskräckligt! ... i ditt namn, o Gud! hon dem begått.
Och menskan . . . den så ömt med nåd du öfverhopar,
Till den: »jag älskar dig!)) i hvarje flägt du ropar;
Och menskan . . . som en suck, en enda suck ej drar,
Förr än du visar dig som Gud, som vän, som far:
Förskräckligt! . . . äfven dig hon tror den grymhet
hysa,
De plågor gjuta ut, för hvilka djeflar rysa.
Så hjertats känsla släcks med snillets fackla ut,
Och med förnuftets ljus tar dygdens välde slut.
Sig bland ett folkslag knappt okunnigheten sprider,
Forr’n uppror, laster, brott bereda olyckstider;
Knappt en förblindad hop i vantro sänkes ner,
Förr än i strömmar blod man jorden hvälfva ser.
Än trotsig på sin makt stolt fanatismen flyger;
An lömsk en giftig dart i kungars hjertan smyger;
Än väpnar sonens arm mot faderns Öppna famn;
Än reser bålen upp i gudalärans namn.
Dess ormbetäckta bröst en ettergalla spruta,
Att högmod, afund, hat i unga hjertan gjuta.
Ät Indiens glada fält den blida våren ler,
De blomstras vid den blick på dem han kastar ner;
Men snart en hisklig orm ur dolda skrefvor rusar,
Och då hans svarta gift ur heta gapet frasar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
