Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Året 1783
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Der hans försoningsblod från helgedomen svallar,
Och ömt i hennes själ de känslor återkallar,
Som uti helga rus hon himmelskt njuta fick,
Då för den första gång hon till hans altar gick,
I denna vällust sänkt sin kärlek Laura glömmer.
Men somnad i hans sköt likväl om Villi drömmer.
An Öfver Kidrons bäck sin Gud hon vandra ser,
Och vid hans marterrop åt honom hjertat ger;
An Villi hennes blick i vild förtviflan möter,
Just då en gruflig dart han i sitt hjerta stöter.
Ack! segra nådens verk på dessa ömhetsrön!
Nej! Laura dignar ner, som dagens gryning skön.
Hon dignar sanslös ner.–––-1 mer än hårda öden!
Ar kärlek då ett brott, som straffas bör med döden?
Ack! för ett slaget bröst hur är den sällhet kort,
Att känslolöst och kallt i dvala svimma bort.
Sig nu ett ögonblick de heta plågor hvila,
Att med fördubblad kraft mot Lauras hjerta ila.
Hon spritter upp och ser, ser på sitt bröst ... hur
vild!
Nu med ett radband klädt . . . nyss prydt med Vil-
lis bild.
Så, när till mördarns bädd den bistra döden rusar,
Dit på en afgrunds-våg förtviflan väpnad brusar,
Och tusen samvetsqval förenas i hans bröst,
Får han af dödens sömn en lätt och flygtig tröst.
Af drömmar ej förföljd han alla plågor saknar,
Men strax i qvalens natt bland afgrundsandar
vaknar.
Inom ett galler nu sin hela verld hon ser.
Ve den sitt öde vet: han kan ej hoppas mer!
När i en skönhets blick en ljuflig ängslan röjes,
När då och då dess bröst af suckars stormar höjes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
