Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttersta domen. Skaldestycke - Till hans maj:t konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till hans maj:t konungen.
En långsam storm den låga släcker,
Som, dyre kung! du lifvat har.
Med känslor af förflutna dar
Jag dig mitt sista offer räcker.
Det är det hårdaste jag vet,
När ödet älskarns boja lossar,
Och harmsen hans guddomlighet
Den bild, hon honom skänkte, krossar.
Lik tålamodet vid en graf,
Jag prisat himlen i min smärta:
Då han ej guld och anor gaf,
Gaf han mig lyran och ett hjerta.
Men... denna lyran är ej mer.
Till okänd strand mig ödet jagar.
Ack den förföljda svanen klagar,
Förrän sin vass hon öfverger.
Mer säga vore öfverdåd.
Jag önskar glömmas och förglömma;
Och skall mitt hjerta endast gömma
En suck, – och minnet af din nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
