Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttersta domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Månn åskor, haf och pest ej härjat denna jord?
Ack! skulle menskors blod ock under bergen rinna,
Till dödar och till brott, att nya ämnen finna?
Vidt kring Numidiens rymd, åt Cejlons öknar se,
Af domens eld och slag uppfylde, remnade!
Der sluks rinoceros! der lejoninnan ryter,
I elefantens blod, vid tigerns sida flyter!
Men, örn! bland molnens svall, ack! fordom stolt
och fri,
Hvad? skall med fjärilns stoft din aska bortströdd
bli?
Nej! han i blixten far, att i dens sköt’ försvinna,
Hvars tron han, djerf och stark, så ofta sökt att
hinna.
Du ljusets majestät! hur blodig är din blick!
Med hopp om evig glans du öfver eden gick:
Och nu med jordens klot till evigt mörker hastar! .-.
Se, hur förtviflad hon bland stjernorna sig kastar,
Dem i sitt sköt förtär, och slukar månen opp,
Och fortfar bäfvande mot kaos med sitt lopp.
Ack! hasta ej, ack! dröj. På menskoslägtets vägnar,
Jag vid ditt intets gräns en lofsång dig tillegnar.
Bloss af det ljus, hvars makt och ära
Du verldarna förkunna fått!
Ej sekler hunnit dig förtära,
Din tron så högt, som ödets stått.
Så, som du öfver eden rann,
Och tusen stjernor kring dig hyste:
Så jorden ock i dag dig fann,
Så värmde du, och så du lyste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
