Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttersta domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Nu störtad är hans makt och ett så hatfullt mod.
Se brottet i hans blick, se i hans händer blod!
En ångerns tvungna suck hans samvets stormar qväfva,
Och qvalen ur hans gom den brända tungan hafva.
An för hans häpna syn de folkslag skocka sig,
Som han uppoffrat har i ärelystnans krig;
Än ser han dygdens vän sitt lif i bojor sluta,
Och lasten stjernbeprydd vid tronen oifer njuta;
Och än en usel hop i nödens nakna tjäll,
Som hungrat flera år för en hans nöjens qväll.
De faderlösa barn på domens åskor kalla:
Han flyr - men i det djup, der enkors tårar svalla.
Af dessa spöken följd ett grufligt skri han ger!
»Jord, remna under mig! berg, töcknar, störten ner!
Du afgrund, att för Gud, att för mitt folk mig dölja,
Mig i ditt mörker ryck, ryck med en evig bölja!
Jag, otacksamma folk, jag var din kung - min
tron . . .
Förbannad den, och dig, och jag, och religion!
Att höra mig . . . hvad hämd! bland qvalens andar
ryta;
Du nu din himmel vill mot de-ras afgrund byta.–––-
Nåd, Gud!» -
På dessa ord han dundren svara hör.
Hans barn kring ormars kärr på flammor stormen for.
Den sjelf ej ömmat har, när hopplös noden gråtit,
Och, fast med brottfullt bröst, ej andras fel förlåtit:
Har han i faran rätt att efter räddning se,
Och kan hans sista suck en Gud om tillgift be?
Ack nej! barbaren nu till mildring i sin smärta,
Med dolken rusar vildt uti sin gunstlings hjerta,
Och söker nya brott den tid, han öfrig har;
Tills för hans fräckhet hemsk mot honom döden far,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
