Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttersta domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Och nederst satans bild i afgrund slöjets skote.
Ett moln hans bälte är, der oupphörligt slår
Den åska, från Guds tron ner i Tartaren går.
Och i hans heta fjät, hvars ångor kunna dräpa,
Långt från hans hjessa ner millioner ormar släpa.
Så tvingas satan fram vid domsbasunens ljud,
Och engeln ropar: »Se! fall ner! och tillbed Gud!»
Han faller. Men hvad harrn hans ilskna uppsyn bådar!
»Du», det är domarns röst: »du här Messias skådar.
»Så evigt på min tron, jag, Gud, min spira bär,
»Så evigt, satan! du från mig förbannad är.»
Messias i en eld på vredens moln försvinner,
I det en stilla bäck vid satans fot upprinner.
Han njuter: glömskan strax hans varelse betar,
Som i serafisk drägt till englars troner far.
För honom Mikael i evighetens salar
Om kerubimers makt och inenskors välden talar.
Der ser han osedd fröjd, der hör han Guds beslut,
Och englar i hans sköt’ sin himmel gjuta ut.
Hur hänryckt satan nu näst Gud sig sällast prisar;
Men strax Messias sig med alla englar visar.
»Den tron, dig ämnad var, du vid min egen ser.
»Njut all serafisk fröjd! se’n, satan, störta ner!
»Se’n störta ner! Min hämd dig aldrig öfvergifven
»Känn första slaget! känn! -»
Och störtad satan blifver.
Fast vredens åskor gå, hans rop långt högre hörs,
Och himlars himmel sjelf af häftig skakning rörs.
När englars tankar ner till satans afgrund ila,
Att hinna den, hvad djup! de trenne gånger hvila.
Ee’n döden mot sig sjelf den grymma lien sträckt,
Och öfver kaos ser, stum, ensam och förskräckt;
Då den fördömda här, som satans englar varit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
