Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medea. Opera i tre akter - Andra akten - Tionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Hur gerna, ack! för er mitt blod jag ville gjuta,
Att i ett öppnadt bröst er evigt innesluta! . . .
(Hon stöter dem ifrån sig.}
Hur grufligt ... O natur! . . .
(Hon tar dem åter i sitt sköte?)
Hur ljuft att vara mor!
Rodope.
Ack! skona dock ditt lif: din tjusning är för stor.
Medea.
För den man älskar, dö: i höga själars tycke,
Af allt hvad kärlek gör, är det hans mästerstycke.
Rodope! se dessa barn, än menlösa och små»
Hvad öden skola de på jorden undergå?
Förutan mor, Rodope! uti Kreusas händer,
Förföljda, drifna bort; ej någon fristad få! ...
Nej! Till Kreusa flyg! Säg, det är jag dig sänder,
Säg, till försoningsprof Medea blott begär,
Att på sin bröllopsfest hon denna mantel bär.
Rodope.
Skall äfven dina barn jag nu till slottet föra?
Barnen.
Ack nej! ack nej! vi bli hos dig.
Medea.
Ja! i mitt sköt’, der skall er ingen störa.
Gå! ingen dödlig makt skall slita er från mig.
(Rodope går bort med manteln.*)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
