Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Messias i Gethsemane. Oratorium - Andra afdelningen - Femte inträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Messias.
Men stigen upp! Till Golgatha mig fören.
O mina fiender! till eder vän mig gören.
Jag viggen och jag korset bär -
Men åt den ångrande mitt blod dock helgadt är.
Ner från min faders tron min kärlek blott mig drifvit,
Och lyckligare jag, fast Gud, som menska blifvit.
(Till qvinnorna:)
I gråten! I mig känna boren!
Ät Lazarus jag lifvet -gaf igen.
Min röst ej mer i hören;
Mitt öga följer er - och jag är far och vän.
Judas.
Vän! - Så han kallat mig - bur detta namn jag hatar!
Förbannad, mor! ditt stoft - åt mig du lifvet gaf.
Korpinnan smekad blir af ungarne, hon matar:
Och jag välgerning njöt af den . . . ack! se hans graf!
Och du, Iskarioth! att så sin vän förråda -
Med dolken i mitt bröst törs jag om nåd ej be.
Förbannelse! förbannelse!
Till Golgatha din gång jag hämnad måste skåda,
Och flyr till helvete.
Messias.
Marteras jag ej nog! . . . Min far! att jag skall se,
Det en olycklig fins uti Gethsemane.
Af Golgatha re’n spetsen vimlar
Bland töcknar ifrån dödens himlar;
Men hur jag nöjd uppoffrar mig!
En marterkrona skall mig kröna.
.^tt göra godt, är mig belöna,
Kör af Israelitiska qvinnor’,
Jlerre, förbarma dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
