Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalems förstöring. Oratorium - Första afdelningen - Andra inträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Zorobabel.
Töm ut Guds vredes kalk, och djerfs ej dig beklaga:
Dö, förr’n du trampad blir af den din like ar.
Vid våra fäders stoft, vid Arons sköld jag svär,
Att hämd, att hämd på romarn taga.
Jag vet nog med hvad makt han lemnat Tiberns
strand,
Jag hör ock jämmerns rop mot kriget sig förklara;
Men den sin frihet vill försvara,
Den känner sig ej far, ej son, ej maka vara:
Han känner blott sin rätt, sin pligt, sitt fosterland.
Skola barbarernas vapen betäcka,
Zion! den borg dig den evige gaf?
Skola de templet med afgudar fläcka,
Ingen det hämnande svärdet utsträcka?
Och ännu är val mellan döden och slaf.
Men tystnen . . . hvilket häftigt väder!
Hvad grafvar öppna sig, och hvilka dödens bloss!
O skuggor af de helige fäder!
Sväfven i striden öfver Zion och oss.
Barrabas.
Blott täckelset för hopen fallit ner,
Strax skådar presten ljus och hemligheter ser.
I nöden tror man allt, och utaf tiggarstafven
Sig hoppets fackla gör, och vandrar nöjd till grafven.
Tyrann! din hjessa re’n af ålder grånat har;
Bland dessa hungerns rof du dock om välde drömmer,
Dig inom templets förlåt gömmer,
Och i Guds namn Guds folk bedrar?
Nej, hämden är det nit du eger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
