Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De galne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Kan större fröjd, än jag, den trogne älskarn smaka,
Som, väckt ur dödens natt, hos Gud får se sin maka? ...
Selana!
Selana.
Karitas!
Karitas.
Ännu vi rörda må
Kring våra forna hem for sista gången gå.
Selana.
För sista? Ofta här skall du Selana finna.
I dessas sköt jag vill min jämmer mig påminna.
De äro hvad jag var - Förkrossas må dens ben,
Som, ryckt ur nödens svalg, sin broder glömmer se’n.
Kantas.
Till nästet, nyss du haft, se lågorna sig sträcka . . .
Du gråter?
Selana.
Bör jag ej?- ack! tro mig, om jag såg,
Hur mina fäders slott i aska nedbrändt låg,
Det skulle ur mitt bröst en enda sucka ej väcka -
Men . . .
Karitas.
Här min kula se, den elden ej förstört,
Plär ifrån din mitt namn jag ofta ropas hört.
Till denna mullhög kom - O minne af elände!
Här sorgsna sutto vi, och ej hvarannan kände:
På denna strand det var, med dig jag vilse gick.
Vid denna vass du sjöng, och svar af svanen fick.
Selana.
I tusen känslor dränkt, hvad aningar mig röra!
Får mina barn en gång kring dessa fält jag föra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
