Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Första akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Jag derför er i dag med ömma känslor ger
En späd och menlös prins, att, när jag är ej mer,
När kanske man mitt blod för Sverges skull sett rinna,
Mitt folk uti min son mig sjelf må återfinna.
Förgäten icke då, att detta barnets far
För er och edra barn sitt lif uppoffrat har.
Förgäten ej, när I ur vaggan honom bären,
Att Gustaf är hans namn, och att I svenskar ären:
Beskydden, som en far, hans späda år från fall,
Och han för edra barn en fader vara skall.
Åt er jag endast kan en värnlös kronprins gifva,
Han är af Wasa blod: han måste älskad blifva.
Hvad då, om jag gemål ur lägsta koja tar?
En konung menska är, och menskan hjerta har.
Kan ej min son en gång bli svenska kronans heder,
Fast ej från hjeltars stam hans mor sitt ursprung
leder?
Blott lasten neslig är; hon tron i fjättrar for,
När utaf herdens staf en spira dygden gör.
Om med en kunglig börd vi alltid dygder vinna,
Hvi ser man menlöst blod i enkors kojor rinna?
Om utan anors glans omöjligt är bli stor,
Hvi alstras hjeltar mest, der fattigdomen bor?
Jag hoppas, svenske män! att I min önskan tyllen,
Och inför denna tron i dag er kronprins hyllen.
Stenbock.
Monark! ditt trogna folk, som än villrådigt är,
Om Gustaf, eller du, den svenska kronan bär,
Vid mensklighetens tron den gyllne tid får fira,
Som himlen ger ett land, då dygden för dess spira.
Vår kärlek, store prins, i vaggan blef din lott;
Hur kunna vi dig ge, hvad du har redan fått?
Sjelf manar oss vårt väl din krona att försvara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
