Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Första akten - Sjette scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Sjette scenen.
Erik. Catharina med Gustaf på armen.
Catharina.
Ack, hvilket lyckligt möte!
Se här, min dyre kung, uti ditt ömma sköte
Jag dig och svenska tron en Wasa ättling ger.
Hvad lycka . . . Store Gud! . . . Du häpen på mig ser!
Du suckar! . . . Min gemål! ... då allt jag hoppas
borde .
Månn’ Erik ångrat har de löften han mig gjorde,
Den trohet han mig svor? Dock nej, jag irrar mig;
En kärlek, fri och öm, hur kan han ångra sig?
Du tiger, min monark? . . . hvad mig din tystnad
sårar!
Du gråter?
Erik.
Ack förlåt, en fars och makes tårar.
Catharina.
En fars och makes? Gud!
Erik.
Jag gråter . . . ack! för er.
Yet, Johan frihet har; begär ej veta mer.
Catharina.
Då vet jag nog. Min son! . . .
Erik.
Men jag min hand dig gifver,
’Som kung, gemål och far, om Johan trolös blifver,
Att trotsa all hans list och folkets .raseri,
Att på min faders tron din son skall upphöjd bli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
