Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Första akten - Sjunde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
Märta Lejonhufvud.
Men, du mig öfverger!
(Går häftigt Tering teatern.}
Af sorg och ålder tryckt, min graf jag öppen ser.
Af himmel och af jord jag åt förtviflan lemnas,
Förutan allt beskydd. Gud! du, som mened hämnas,
Vid dig jag svär, vid dig, du alla väsens far!
Att aldrig Sturens bröst en trolös känsla bar.
(Till Erik.)
Och vore det än så, hvad kan hans blod dig båta?
(Faller på Jena.)
Det så guddom ligt är, så ädelt, att förlåta.
Hör, hur han ber för dig uti en dyster vrå;
Hans röst är hes och svag, hans hjessa silfvergrå;
Han blek, af suckar tärd, sig under fjättrar vrider;
Och sonen .-. . Gud! min son, som samma plågor
lider,
Med ifver springer opp, men hålls af bojor qvar:
Han ser ... Ack! det är hårdt - han ser en
gammal far,
Ser, hur sig mot hans bröst dess matta armar sträcka,
Och får ej ... e j en gång med tårar dem betäcka.
Hvad? rörs du än? en sten af vattnet röras kan,
Af tårar ej ditt bröst? (Springer ’upp.)
Hvem var din mor, tyrann?
Nej, . . . jag förlorad är. Hvem deltar i min smärta?
Hvem? (till Gustaf) Späda oskuld! du? Naturen gett dig
hjerta.^
An är det vekt: så kom! (För prinsen till Erik.)
(Kysser prinsen.) Kan han dig känslor ge?
Du gråter! se monark, hur ömt hans tårar be.
Vid spenabarnens rop drar himlen mildt tillbaka
Den vigge han beredt, att jordens grundval skaka;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
