Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Andra akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
Ack snart. . . men usla, håll, din tjusning dig förför;
Du vågar hoppas allt, och allt du frukta bör.
Nej, prins, den svenska dygd som härdat Sturars hjerta,
Kan trotsa dödens skräck och alla fjättrars smärta;
Men vet, mot Sverges kung hon aldrig vapen bär.
Johan.
Grefvinna, han är son.
Märta Lejonhufvud.
Min prins, han Sture är:
Hans mod mitt bifall ej, men nog min kärlek vinner.
Jag dock försöka skall.
Stenbock.
Mig nu i hågen rinner,
Hur för din syster han en häftig låga närt,
Men fåfängt hennes hand utaf din bror begärt.
Försök hvad kärlek gör. Han älskas af Sophia:
Till maka henne få, sin far och bror befria,
Tro mig, det segra kan på största hjeltes bröst;
Hvad gäller ärans glans emot naturens röst?
Johan.
Kan med Sophias hand jag Sturen mensklig göra,
Vill jag min syster strax uti hans armar föra.
Bed honom komma hit. Hon lyckligtvis är här.
Jag hämtar henne strax. Hvar timme dyrbar är.
Märta Lejonhufvud.
Prins, månn han lycklig blir? men genom denna låga
Djerfs för Sophias skull hans hjerta mera våga,
Än för en ömsint mor?
Johan.
Du sjelf ju älskat har.
Tänk på din kärleks vår, och den skall ge dig svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
