Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Andra akten - Femte scenen - Sjette scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
På Johans sida går, blott att sin far befria?
Om han . . . Prinsessa, nej, han allt för din skull gör,
Och irrar än ditt hopp, det evigt irra bör.
Hvad ser jag? Hur bestört! Han sanslös till mig träder.
Sjette scenen.
Sophia. Nils Sture (stannar i fonden).
Sture.
0 dygd, o fosterland, o mine tappre fäder!
1 fägring blomman lik på vårens födslodag,
Hon pressar blott en suck - och, himmel! hvad
blir jag?
Det hjelten ej förmår, fast blod i strömmar rinner,
En skönhet med en blick och några tårar vinner.
Sophia.
Det obegripligt är.
Sture.
Min Gud!
(går emot honom).
Hvad felas dig?
Sture.
Du känner detta bröst. Jag vet, du älskar mig.
Sjelf under all den storm, som har vår kärlek skakat,
Jag i de största qval en hemlig vällust smakat;
Då allt omöjligt synts, jag likväl egt det hopp,
Att ett olyckligt lif för dig få offra opp:
Men nu, när oförskämdt man vågat har begära
Min dygd, min trohetsed och mina fäders ära,
Då ... mer än hårda lag! då återstår för mig,
Att älska, bli dig värd, och att förlora dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
