Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Andra akten - Sjette scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
Sture.
Himmel, hvilka qval bland mina känslor rasa.
Prinsessa, mig förlåt . . . jag är rnig sjelf en fasa.
Jag måste brottslig bli. - Sophia ... kung ... och stat...
Mitt öde uppfyldt är; - ett felas.
.Sophia.
Hvad?
Sture.
Ditt hat.
Sophia.
Lär känna mig, barbar! det bröst du djerfs förskjuta,
Ej skapadt är till hat, men nog att tårar gjuta.
Och vill du rnig bedra: gäck! men hvarthän du går,
Min Önskan för ditt väl skall följa dina spår.
Må glömskan evigt dig ifrån min bild befria!
Må ingen ängslig dröm påminna dig Sophia!
Men unna henne dock den tröst att älska dig.
Lef lycklig! döden snart mer ömhet har för mig.
(Sturen faller på knä.)
När gräset vid min graf vid månens bleka strålar
Af vestan vaggadt blir, när han med silfver målar
Den däld, hvari du mig det första offer gaf,
Så tag en blomma opp och kasta på min graf.
Och om du ångrar då din hårdhet mot ett hjerta,
Som med din kärlek dog, om då en grulig smärta
Med grymma samvetsqval dig i förtviflan för,
Och du Sophias namn af lindar susas hör,
Så gäck dit med min mors jag nu mitt stoft förenar.
I Margaretas lund, * imellan almens grenar,
* En lund vid Ekeberga, der hennes mor blifvit uppfostrad
och hvilken kallades så efter henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
