Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Andra akten - Sjunde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
Sophia.
För sista gången.
Sture (går).
Nej.
Märta Lejonhufvud.
Min Gud!
Sophia.
Hör mig.
Sture (vänder om och reser henne
opp).
Stig opp.
Min mor! Sophia!
Sophia.
Ja, jag är ännu Sophia,
Och vill till kärleks prof från henne dig befria;
Men först omfamna mig! fast du med tvång det gör,
Jag hänryckt i min dröm med mindre smärta dör.
Du gråter . . . tror du väl det hjelten kan förnedra?
En Caesar grät, och än hans tårar honom hedra.
I himlen vore sjelf en tåreflod ej brott:
För kärlek och en vän har hjertat känslor fått.
Märta Lejonhufvud.
Du gråter? vet du ej ...
Sture.
Jag vet min pligt och ära;
Jag vet du kan det lif, som du mig gett, begära;
Jag vet, min arm, mitt blod hör kung och rike till;
Jag vet, jag älskar örnt . . . och vet ej hvad jag vill.
(Går hastigt ut.)
Märta Lejonhufvud.
Min son, hvart rusar du? (hon följer honom.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
