Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Tredje akten - Fjerde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Johan (till Stenbock).
Gack, uppfyll hvad du sagt.
Sture.
Ja, gäck! beväpna dig;
Graf än ett större djup, att deri störta mig;
Låt Johans blickar dig, som vädren aspen, leda;
Sök på din konungs graf din framtids väl bereda;
För den dig lifvet skänkt du svärdet brynat har.
(Till Johan.)
Då Stenbock blef din vän, ditt val förträffligt var;
Till slika afgrundsvärf du brukar slika vänner;
Men deras redlighet man bäst i noden känner.
I fall en annan prins, så snart du spiran bär,
Mer skatter honom ger, han strax din ovän är;
Och blott han med ditt fall sig högre upp kan svinga,
Yar viss han ock från dig din krona söker tvinga.
Stenbock.
Vet, jag är svensk. Min hämd jag i ditt bröst skall ta.
Sture.
Hur kan du vara svensk, så snart du vill bedra?
Och, usling, hvilken hämd? Men kanske du tänkt
rnuta
En arm och nedrig själ att mina dagar sluta,
Då obeväpnad jag åt sömnen lemnat mig;
Ty lasten, alltid feg, med natten gömmer sig.
Gack, gör hvad Johan sagt.
Stenbock.
Hvem vågar du befalla?
Tror du ostrafPad mig en nedrig vekling kalla?
Jag vet den vördnad, prins, som dig jag skyldig är,
Hon hindrar mig att strax . . ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
