Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Femte akten - Tredje scenen - Fjerde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
Ja, han slog ögat opp . . . Jag här af spöken drifves:
Ack, att för samvetsqval ej någon fristad gifves!
All ånger är för sen, all mensklighet förbi:
Välan! låt, afgrund, då ditt verk fullkomligt bli!
(Han går.)
Fjerde scenen.
Sturarnas lik. Vakten. Erik (med bevakning, stannar
vid ingången).
ETlk (utan att bli varse Sturar*
nes lilc).
Jag lefver än ... ännu den borg jag skåda hinner,
Der af mitt majestät jag blott förhärjning finner.
Hvart ögat vimlar hän, får hjertat skott på skott;
Än ser jag Johans tron, än mina afgrundsbrott.
Jag fängslad! jag, som nyss för norden lagar skrifvit!
Det är ej genom mod jag Öfvervunnen blifvit.
Men ett försök ännu! förtviflan gör mig stark;
Att för en spira dö, är dö som en monark.
Försök, att mord på mord min krona så förgiftar,
Att vid altarets fot hon pesten kring sig hviftar,
Att hjessan ruttna må på den hon tryckes ner!
Jag förr mitt pinorum än Johans kröning ser.
Men, usle, utaf Gud, af menskor Öfvergifven,
Ar du en spegel ej för jordens gudar blifven?
Har du ej allt förtjent? Med hvilka oskulds mord
Ar icke af mig sjelf mitt samvets sträckbänk gjord?
An hör jag inför Gud mitt folk sin kung förbanna,
Än armas tårar ser uppå mitt hufvud stanna.
Ej blott för mina fel är nu mitt qval så stort,
Jag straffas, att som kung ej mera godt jag gjort;
Från skyn jag dunder hör då dit sig ögat hafver,
Och skakar jag min arm, en dam af blod mig qväfver,
Lidner* 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
