Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Femte akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Femte scenen.
De förre. Märta Lejonhufvud. Stenbock (stannar vid
ingången och ger henne en giftbägare).
Stenbock.
Grefvinna, dröj ej mer.
(Han går strax.}
Märta Lejonhufvud (i det hon med
långsamma steg nalkas
Erik*).
I skuggor! möten mig, jag rustas ut för er,
För sista gången* mor, för sista gången maka.
Gemål! barn! Gift och qval jag i hans bröst vill
skaka:
Åt Sturar helgadt blif, du hämdens ögonblick!
(Går häftigt mot Erik och för honom till katafalken.)
Kom, nalkas dessa lik! se, ångra dig, och drick!
Erik (fattar häftigt i
giftbägaren, dricker och gjuter de
sista droppar ne öfver
Sturarnas lik).
Försoning!
Märta Lejonhufvud.
Tvingas jag att nu ditt öde ömma,
Ditt, genom hvilkens hand mitt blod nyss måste
strömma?
Men, ljufva mensklighet! när du ett hjerta rör,
Den största oväns fall med tårar skådas bör.
Erik.
Förlåter du ej mig, när himlen mig förlåter?
Märta Lejonhufvud.
Hvem? jag! (Går hastigt ut.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
