Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Företal af N. von Rosenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behagligt eller väckande. De flesta röras endast af vissa
slags skönheter. Härifrån den enskilda smaken, hvars
stämpel merendels är att vara uteslutande; men härifrån
uppkommer äfven hos den rätta menniskokännaren och
granskaren en varsamhet att fördöma, och en färdighet
att göra allt slags talang rättvisa.
Denna anmärkning är det enda förespråk jag tror
mig böra göra i anseende till närvarande samling, som
helt visst med nöje skall mottagas af alla läsare, som
veta att värdera snillet i hvilken drägt det ock visar sig,
städad eller fri, högtidlig eller mindre vårdad. En
lycklig och lekande inbillning, känsla och värma i hjertat,
ömhet och medlidande, ökade genom erfarenhet af egna
olyckor, frihet och behag i uttrycken, en ovanlig lätthet
att författa, äro egenskaper, som utmärka herr Lidners
skrifter, hvilka mera varit snillets och känslans, än mödans
foster. Dessa egenskaper visa, att författaren af naturen
varit danad att intaga ett rum bland lyckliga skalder och
född till det yrke, han mindre kan sägas hafva valt, än
följt genom en omotståndlig böjelse. Och hvad annat än
en sådan böjelse hade kunnat gifva honom styrka att
icke tröttna under en beständig vidrighet; styrka att under
kroppsplågor och vid sjelfva dödens annalkande offra åt
sånggudinnorna; styrka att blanda inbillningens löjen och
ömhetens tröstande språk med de smärtfulla tårar, dem
lidandet utpressade. Virgilii
»Cantantes minus via lædet»
synes hafva varit dess valspråk. Ingen behöfde bättre än
han förljufva en med törnen beströdd väg. Måtte ej heller
någon, som läser Lidners skaldestycken, glömma, att de
utgjorde dess egen tröst! Granskaren skall då känna sitt
vapen falla ur händerna, om han någon gång skulle tro
sig berättigad att tillgripa det samma. Filosofen skall
finna ett nytt och hedrande bevis af möjligheten att på
en gång vara olycklig och glad. Men af alla skall
menniskovännen mest värdera Lidner och älska dess minne,
då han i dess arbeten igenkänner samma anda, som målade
året 1783 och sjöng Spastaras död.
Stockholm den 30 sept. 1793.
NILS VON ROSENSTEIN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
