Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
Ej Gustaf Adolf sjelf så ädel seger vunnit,
Som då, monark! ditt mod kring oceaner brunnit:
Du vände ögat bort, drog ut ditt svärd - och slog.
De föllo: du dem såg med smärta,
Åt fången sade: fred! - blif lycklig, som mitt hjerta!
Svensksund! ditt forna namn du mister:
En efterverld en gång skall dig kung Gustaf ge.
Han, som i nitton år har varit sjelf minister,
Nu general och segrare!
Ljufvare ej vestan sänkes
På den stilla böljan ned,
Än då han oss återskänkes,
Han, sorn ljungat, och gaf fred.
Du ville, drottning! allt försaka,
Du glömde fosterland och bror -
Men, till att vara Gustafs maka,
Och vara Gustaf Adolfs mor,
Och Magdalena! - Ack! hvem undrar du är stor!
Svea i ditt englasköte
Gjuter sina känslor ned.
, Då dig Gustaf gjorde möte,
Trött af lagrar, krönt med fred:
Välsignade uti sin koja
De enkor nyss du bergning gaf,
Och fången ryckt ur neslig boja,
Det endast Gud och du vet af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
