Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glömskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
Glömskan.
Vixere fortes ante Agamemnona
Multi, sed omnes illacrymabiles
Urgentur, ignotique longa
Nocte.
HORATIUS.
skall jag, svanen lik, mitt öde mig påminna?
Ja, sångmö! sjung, som han, hvad snart oss
förestår.
Se glömskans mulna flod med tysta böljor rinna,
Och skölja tidens spår.
Förgäfves sig din blick till minnets tempel höjer,
Med hjeltars vapen prydt, och stora skalders namn:
Än några sekler blott, och långsamt det sig böjer
Mot glömskans djupa famn.
Långt förr än lagern hann, Homér! din hjessa kröna,
Har jorden hjeltar egt, och de en värdig sång;
Nu alla glömskans rof! - Du och Achill få röna
Den samma lott en gång.
* Tillegnade landshöfdingskan, välborna fru Marie Charlotte
Möllersvärd, född L’Estrade:
Förglömd af lyckan och de
stora,
Jag glömskans välde sjungit har.
Att i dess afgrund mig förlora,
En himmel för min tanke var.
Jag ville sista droppen tömma
Af denna, ack! så djupa flod:
Strax med det sköna och det
ömma
D Q för min bildnings öga stod.
Jag mindes då ditt ädelmod,
Och önskade att aldrig glömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
