Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glömskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Du mina fäders jord! I dygder, och du ära!
Och Ömma mensklighet! . . . ack! hjertats majestät!
På edert altare hvi skall jag lagrar skära,
Då glömskan slukar det?
Jo! fast en Gud ej fans. - O mina glömda fäder!
Jag trampar edert stoft, välgörande mot mig.
Det ropar: »Yngling, hör! den jord, du i*e’n beträder,
Jag odlat har för dig.))
Du skulle, jordens barn! din skapare förglömma,
Om åskor, haf och storm ej röto: »här är Gud!»
Ack! vid de rika regn, som, då du sofver, strömma,
Förgäter du hans bud.
Sprid, nattens majestät, kring mina vänners grifter,
Ditt sorgsna sken nu sprid! Jag helgar dem mm sång:
Här prunkar marmorn ej med stolta öfverskrifter,
Hit hjertat för min gång.
Ack! af en lutad gran, i vinterns stormar bruten,
En skalle skyddas här bland få och multna ben.
Af jordens öppna barm, hur ligger du förskjuten,
Och hvit af solens sken.
Tör hända, korpars rof! din moder du bedröfvat.
Nej, min Orest det är: han, som gjort usla godt.
Han ... Mensklighet, hvad blygd! för dygder han utöfvat
En handfull mull ej fått.
Välgerningen förglöms och henne otack följer;
Men ingen ångre sig . . . Man gjort ju godt ändå.
Välsignadt du, o träd! du dessa ben fördöljer:
Din telning frodas må.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
