Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den känslolöse och den ömsinte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
Vet, på din graf skall vandrarn stanna,
Och der ditt stoft, som tistlar bär,
Med hemsk och bortvänd syn förbanna:
Ej något träd skall frodas der:
I nejden skola ulfvar tjuta:
Din vålnad ingen rö skall få,
Men i moras bland spöken gå
Och blott förtviflans suckar gjuta.
Men du, ack du! som rönt det väl,
Som varit värd det nöjet smaka,
Att älskas af en dyrkad maka,
Och älskas med en trogen själ,
Du, som vid hvarje pulsslag känner
Hvad låga dina sinnen bränner,
När da en uslings öde hör:
Med blixtens fart till honom ilar
Och honom godt i tysthet gör,
Der han på strå i slarfver hvilar:
Den mantel, som dig värma bort,
Uppå hans stela kropp du kastar:
Flyr hem - med bröd till honom hastar:
Flyr bort - och glömmer hvad du gjort:
Ack, sällhet skall dig öfverhopa
Och liljor le i dina spår.
Att himlen hör, då hjertan ropa,
Du all din lifstid röna får.
Din graf en dygdens fristad blifver,
Den ingen redlig går förbi,
Som icke tårar åt dig gifver
Och önskar att din like bli.
En kuttrande och ömsint dufva
Skall vid din graf, uppå en tufva,
Förgäta lifvets usla lott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
