Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Chloe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
När själen är för ömhet böjd,
Så är dess himmel till att ömma,
Och plåga att sin känsla gömma;
Hvem ville då sin lycka glömma
Och, då man kan, ej smaka fröjd,
Som gör en Öm och glad och nöjd?
Vet, det som kan mitt hjerta röra,
Det hjertat måste gifva rö;
Det skapar slott af lägsta bo,
Ej lyckan kan dess lugn förstöra.
Hur skulle jag mig lycklig tro,
Då du mig ej vill lycklig göra?
Diana kärlek offer gett:
Dess nymf bör sin gudinna följa,
Dess eld ej skymmas af dess vett,
Dess klokhet icke hjertat dölja.
Men ditt ännu jag ej förstår;
Kanske din låga redan brunnit
Och döden i sin aska funnit,
Uti din sälla ålders vår.
Ditt ack! hvad vill du dermed säga?
Kanske du känslor önskar ega,
Men saknar värdigt föremål.
Kan jag de tvifvelsmål ej hafva,
Som synas rena lågor qväfva
Och gör ditt bröst så hårdt som stål?
Hvad! - det ej hyser någon svaga;
Hvad? - det ännu ej böjas lärt?
Ack, då blir det visst mödan vardt,
Att dig, min Chloe, ej bedraga,
Men dina skäl ur tanken taga,
Som säger: Kärlek farlig är. -*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
