Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragmenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
Hvem jag ... o Gud! - jag en tyrann . . .?
Hvem jag, Jaquette dig öfvergifva . . . ?
Jag gaf mitt hjerta utan tvång,
Och villigt du din hand mig räckte.
Hvem var det, som min kärlek väckte,
Då jag dig såg den första gång?
Och denna kärleken försvinna . . .!
Nej, hör min sista timma slå,
Och samma helga eld skall brinna,
Som i mitt hjerta tändes då.
Att öfver menskors svaghet klaga
Är röja sin - o, min Jaquette!
Vi vilja andras fel fördraga;
Då njuta vi en lika rätt.
Nar nu ej hämd och afund spara,
Att öfva ut sitt raseri -
Låt då vår enda omsorg bli,
Att älska och att sälla vara,
6,
Förgäfves min harpa jag tager,
Hon vägrar det suckande hjertat sitt ljud.
Farväl min odödlighets lager!
Jag glöms, men dock käns af en vän och af Gud.
Jaquette! vill du trogen mig blifva,
Föraktar jag skatter och lysande namn.
De>i nåd mig en konung kan gifva,
Ack! svarar den väl mot en kyss i din famn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
