Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aftonen. Idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
»och. en djup natt skymmer ditt i framtiden sigtande öga,
»så mins mina ord: gör en hagelskur ditt arbete
frukt-»löst, så strömma ock hundrade ljumma regn, att bereda
»dig bröd då du sofver. Jag lemnar dig inga andra
skat-»ter, än min dygd: har du hjerta att ärfva henne?
Far-»väl, ömma maka! och du, Pylades, farväl! vårda din
»mor, älska dygden för att äfven kunna dö så nöjd som
»jag!» - Detta talte min far, slöt mig i sin famn, och dog.
Skåden denna lind, mina barn. Samma dag
planterade jag den, och helgade den åt hans minne. Ifrån en
späd telning, sen I hur yfvig och skuggrik hon står.
Kring de rättrådigas grafvar frodas alla träd, luften är
der ren och lätt, och hela nejden andas der välsignelser
och ett heligt lugn. Sätten ock I en lind här bredvid,
när jag dör. En gång skola de fläta sina grenar
tillsammans, och skydda edra barn i tjugonde led för solens
hetta. Men ack! jag får ej tala länge; redan skimra
sol-strålarne bakom bergen. Med dig, o dagens drottningo
släcks äfven mitt matta lefnadsljus, för att aldrig å nya.
tändas. Vid dessa ord började de kringstående gråta.
De minsta klättrade sig upp till hans bröst, de andra
föllo till hans fötter, och herden fortfor: Då jag begrof
min far, bestod hela vår hjord af sju får och två lam.
Jag delade min omsorg mellan min mor och den. En
gång då jag gick till närmaste herde att fråga, hvilka
örter jag skulle plocka för min mor, mötte mig herdens
son - O ! fördolda dragkraft mellan tvänne ömma bröst,
som gör, att de, vidt åtskilda, på en gång röras af en
känsla och gjuta tårar, utan att hveta hvarför? Hvi gjorde
menskligheten uppror i mitt hjerta? Hvi klappade det,
då ännu herdens son var fjerran, då han ännu ej
framsnyftat: »Pylades, jag är olycklig!» Ack! vid hans
annalkande suckade jag så tungt. Sjelfva de lätta
vestanvindarna anföllo mitt flämtande bröst. Damon fick ej tid
att säga: »himlen välsigne dig, unge herde», förr än jag
flög i hans famn. Dig har händt något vidrigt, ropade
jag: ser du ej hur dessa liljor stå dufna af mina tårar?
De ha runnit för dig. Ja, väl har något vidrigt händt
mig, svarade Damon. Hela vår hjord är i natt af en
grym tiger sköflad. Den obarmhertige har ej sparat ett
enda lam. Blomster och gräs äro på våra parker
förvissnade, jag vet ej om det är af sorg, eller af det menlösa
blod, som der flyter. Med nedböjdt hufvud sitter min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
